Gömma huvudet i sanden

Ibland vill man bara gömma huvudet i sanden, men när det inte finns någon sand och man bara inte orkar kliva ner från sin klätterställning kan man gömma sig såhär:

Den lilla kisen

Jag är rätt nyfiken på den lilla kisen som ska flytta hem till mormor i juli. Det är hemskt lång tid tid till dess tycker jag. Jag vet inte riktigt hur han ser ut men som jag har hört dem prata tror jag att han ser ut så här:

Kattnamn

Nej, mormor fick inte den där lilla kisen som hon sett men vet ni vad, då hittade hon en annan som jag tror passade henne mycket bättre så nu har hon tingat den och om allt fungerar som det ska så ska han flytta hem till henne i juli. Det ska bli så kul! Men nu har hon börjat fundera på namn men kommer nog att tänka på det ända tills han kommer. Det är inte lätt det där med namn...

THE NAMING OF CATS (T.S. Eliot)

.

The Naming of Cats is a difficult matter,

It isn't just one of your holiday games;

You may think at first I'm as mad as a hatter

When I tell you, a cat must have THREE DIFFERENT NAMES.

First of all, there's the name that the family use daily,

Such as Peter, Augustus, Alonzo or James,

Such as Victor or Jonathan, or George or Bill Bailey -

All of them sensible everyday names.

There are fancier names if you think they sound sweeter,

Some for the gentlemen, some for the dames:

Such as Plato, Admetus, Electra, Demeter -

But all of them sensible everyday names.

But I tell you, a cat needs a name that's particular,

A name that's peculiar, and more dignified,

Else how can he keep up his tail perpendicular,

Or spread out his whiskers, or cherish his pride?

Of names of this kind, I can give you a quorum,

Such as Munkustrap, Quaxo, or Coricopat,

Such as Bombalurina, or else Jellylorum -

Names that never belong to more than one cat.

But above and beyond there's still one name left over,

And that is the name that you never will guess;

The name that no human research can discover -

But THE CAT HIMSELF KNOWS, and will never confess.

When you notice a cat in profound meditation,

The reason, I tell you, is always the same:

His mind is engaged in a rapt contemplation

Of the thought, of the thought, of the thought of his name:

His ineffable effable

Effanineffable

Deep and inscrutable singular Name.

.

.

OM KATTNAMN

.

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.

Det finns inte många som duger till de´!

Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.

ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
Först har vi det namnet som används därhemma,

det enkla, rejäla som Peter och Tom

och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma -

förnuftiga namn, som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter,

så kan man väl flottare namn hitta på

som Plato, Admetus, Elektra, Demeter -

förnämliga namn men rejäla ändå.
Och sen ska man hitta nåt säreget åt'en,

nåt ovanligt kattnamn med resning och glans,

så katten kan känna sig stolt och belåten

och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager

som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt

och Bombalurina och Fille Podager.

Det är namn som blott bärs av en endaste katt.
Till sist ska ni veta att misse och missa

har något som inte för människor är,

det namnet som ingen i världen kan gissa,

som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar

och grubblar, försjunken i länstolens famn

då vet vi medsamma på vad han funderar.

Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,

sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga,

allra förtegnaste, egnaste namn.

Klassiskt Youtube-klipp

En klassiker jag kan titta på hur många gånger som helst...

En till kattblogg

Jag förstår inte var jag haft tankarna någonstans...jag har ju helt glömt bort att lägga till en av de kattbloggar jag älskar att läsa bland mina länkar.

Nu är det gjort och om du också vill se hur Puma och Sixten lever och busar så finns länken nu bland de andra blogglänkarna under Kattbloggar jag läser och heter

Rosbladhs Kattfotosida.

Hoppas du tycker om bloggen lika mycket som jag!

Fler kattbloggar

Jag har lagt in ett par till kattbloggar i vänsterspalten bland: Kattbloggar jag läser.

Den första heter Wikipedia - Metros Mästerkatt och är en störtskön blogg. Känner du inte redan till den tycker jag att det vore en bra idé att gå in på den ögonblickligen bums för där finns en massa kul att läsa.

Den andra bloggen jag lagt till heter Kattliv i Sennan och det är en sprillans ny blogg skriven av Lilleman och Lillemor. Det ska bli spännande att läsa om allt som Lillemor och Lillefar hittar på.




Mormor tycker så mycket om mig att hon funderat på att själv bli sambo med en liten kattunge. Hon har tänkt jääääättelänge eftersom det är ett stort ansvar. Hon har bara haft hundar innan så jag är den enda katt som egentligen känner riktigt väl (ja, nu tror hon att alla katter är som jag). För några månader sedan förälskade hon sig i en söt flicka men när hon väl tänkt klart och bestämt sig så var flickan redan såld. Då tänkte mormor att det inte var meningen att hon skulle ha en katt men för några veckor sedan kom tankarna på en kise tillbaka. Nu har hon hittat en fin liten pojke. Hans syskon är tingade och i går kväll la deras matte ut ett meddelande att han fortfarande var till salu men när mormor ringde idag så sa de att det var flera som var intresserade av honom och att de inte bestämt sig för vem som skulle få köpa honom. Kanske blev de rädda när de hörde att mormor bor i Malmö och att det skulle bli en lång flytt för den lille kisen men jag flyttade ju ända ifrån Stockholm när jag var liten, och visst var den första timmen hemsk men sen somnade jag och sov tills vi kom fram till Malmö så såååå himla jobbigt var det ju egentligen inte. Jag tycker synd om mormor för om han säljs till någon annan så tror hon verkligen på att det inte är meningen att hon ska ha en katt. Det är synd om mig också för jag tror att jag skulle bli en excellent bus-och klätterlärare och dessutom känner jag ju till varenda vrå hemma hos mormor. Sen hade mormor skämt bort den lille med en massa godis och så hade hon lekt såna där hysteriskt roliga lekar med honom som hon brukar göra med mig. Jag har berättat om det förut hur hon brukar åla omkring på golvet och kasta olika saker som hon tycker att man ska hämta, men då brukar jag sitta en bit ifrån och skratta åt henne, sen tittar jag på när hon hämtar saken själv och så spelas hela scenariot upp igen tills mormor blir trött. Mycket underhållande! Och sen är jag rädd för att mormor skaffar en hund istället och det är inte lika kul för de är inte bra på att gömma sig och inte heller att klättra så jag vet inte riktigt vad för bus jag skulle lära en sån förutom att stjäla chips...

Gräslök

Igår hjälpte jag matte att plantera blommor till balkongen. Bäst tyckte jag om att plantera gräslöken. Jag tyckte att den var alldeles för hög och ville klippa ner den. Matte ville inte det men det struntade jag i och fixade det själv.

Det var jättegott!

På gården

Jag var ute på gården idag med mitt nya koppel

Efter ett tag blev det kallt och tråkigt

.

.

Men det tyckte ju inte Husse och Matte. Jag fick tigga och be:
- Kom nu då, sluta larva er!

.

När vi kom in fick jag en massa godis för att jag varit duktig - jag vet inte

varför jag var duktig men det spelar ingen roll.

Den som väntar...

Jag fick vänta länge på mina presenter som de tjatat så om att jag skulle få. Nu har jag äntligen fått dem. Jag fick en present som Matte och Husse tyckte var jätterolig men jag gillade inte den alls, jag berättar mer om den i morgon. Nu till den roliga presenten, den som jag önskat mig lääääääääänge - en tunnel!

Den är jättekul för man kan gå in i den,

.

komma ut ur den

och gå in i den igen

Matte och husse förstår inte riktigt det roliga med den och var väldigt tveksamma med att köpa den men nu har de ändrat sig. De skämdes så för att jag inte tyckte om den där andra presenten så idag var de ute och handlade en ny present. Ja, vad ska man säga, man måste verkligen tjata om vad man önskar sig annars kommer de hem med något sånt här:

Det är ett koppel som jag ska ha när jag går ute på gården. Hur tråkig present är inte det!
Och att de fortfarande inte förstår att jag kan gå själv utan koppel...jag förstår inte!