Så mycket jobb...

För er som tror att vi katter bara sover, äter och leker ska jag berätta att det inte alls är så lätt att vara katt som det låter. De minuter vi får över när vi inte sover, äter eller leker så jobbar vi hårt, särskilt när man har en matte eller husse som hittar på nya saker från dag till dag. I går fick till exempel min Matte för sig att städa ur ett av skåpen i köket och naturligtvis var jag på plats för att kolla så allt gick rätt till. Nu blev vi lite oense om vad som skulle slängas och vad skåpen egentligen ska användas till. Efter Matte torkat rent så satte hon in samma saker som stått på hyllorna innan. Märkligt, eller hur? Det självklara skulle ju vara att hon slängde allt, la in en gosig filt och rev bort de där irriterande skåpluckorna som alltid är i vägen, eller åtminstone fyllde skåpet med mitt godis. Den här gången fick jag inte som jag ville, men jag har lärt mig att om man tjatar tillräckligt mycket kan man få godis bara för att man ska sluta tjata och naturligtvis tjatade jag tills jag nästan fick hela burken. Ja, jag förtjänade allt godis efter mitt tuffa hålla-koll-på-Matte-arbete.

Lapa sol

Jag får inte gå ut på balkongen själv, eller iallafall inte utan koppel - mycket irriterande men vad gör man inte för att få njuta en stund i solen.

På balkongen hittade jag Vitlöksgräs och Citrongräs, det bara stod där och väntade på mig. Jättegott! Jag tycker att vi kunde ha det inne också, istället för alla blommor i fönstren som man inte ens får lov att smaka ett uns på.

När vi kommit in och jag vilat en stund så kräktes jag upp allt gräs. Matte sa att det nog inte var bra för mig men jag mår prima, jag behövde liksom bara rensa magen lite och jag hoppas att hon tror mig för jag längtar redan efter att få äta lite mer (typ hela krukan). 

5 år idag

Jag vet att många undrat var jag tagit vägen. Jag har inte försvunnit, bara inte haft tid och ork att blogga, då Matte och Husse har gått och skaffat sig en liten människa. Det har varit jättejobbigt. Kanske berättar jag om det en dag, men nu tänkte jag istället berätta om min dag idag, jag fyller nämligen 5 år idag.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken när jag fick min födelsedagspresent.

Jag studerade den noga

och provade om den levde

och till slut bestämde jag mig för att det faktiskt var en riktigt bra present.

så var den plötsligt borta

Husse lyckades få fram den

och jag kunde leka med mitt fina fiskben igen

Ni skulle sett mig på riktigt, jag var snabbare än vinden

Så sa husse att han skulle hämta sushi som jag älskar så mycket.

Jag väntade...



och väntade...

Till slut kom han tillbaka med godispåsen



Det var ljuvligt gott.

En perfekt födelsedag.

Egoister

Nu har vi bråkat igen, jag, Matte och Husse. De två mot mig. Orättvist! Två mot en! Alltid de två mot stackars mig. Spelar ingen roll vad jag säger, om en av dem inte tycker som jag tycker inte den andra det heller.

Vad det handlade om den här gången? Jo, det handlade om det självklara att jag borde ha en egen dator.  Först och främst för att kunna blogga precis när som helst men också för att kunna använda den

 

 

som viloplats när jag behöver lite extra värme nu när elementen är alldeles kalla.

Jag tycker att de två kunde dela på en dator så kunde jag få en helt egen för jag är i större behov av den. Jag ska fortsätta tjata på dem för ibland händer det att någon av dem börjar tänka, det kan ta lång tid men har jag väntat så här länge kan jag vänta en stund till.

Två stora jättar mot lilla, lilla mig

Matte och Husse är jättestora, man skulle kunna kalla dem jättar. Jag är i jämförelse med dem jätteliten. Då tänker man att lilla jag inte har en chans mot dem eftersom de är två och jag bara en och jag så väldigt liten. Men det struntar jag i, jag tävlar med dem iallafall, för vet ni vad - stort betyder ofta klumpigt och litet betyder smidigt. I en av tävlingarna vi har här hemma får jag verkligen träna på min snabbhet och smidighet. Tävlingen går ut på att jag, oavsett var i lägenheten jag befinner mig, ska hinna hoppa in i det skåp vi har i vardagsrummet när Husse och Matte ska hämta något i det. Enligt reglerna får de inte bara öppna och stänga det utan MÅSTE ta ut eller sätta in något i det och jag ska inte bara hindra dörren från att stängas utan ska in i det.

Nio gånger av tio vinner jag.

Här är jag igen!

Tack alla ni som frågat efter mig och saknat mig! Hoppas ni inte varit alltför oroliga för det har ni inte behövt att vara. Allt är kanon med mig! Jag har bara inte känt för att blogga. och så har jag försökt hjälpa till här hemma med att hålla lite ordning i stöket.

Matte och Husse är så duktiga på att stöka till så då och då måste jag krypa under soffan och dra fram en dammråtta eller två så de sätter igång och städar. Likadant är det med fönsterna, när jag tycker de är alltför skitiga så ritar jag på dem med min nos så att de, Matte och Husse, också ska se hur skitiga de faktiskt är. Ja det är inte lätt alla gånger att ha en sån Husse och Matte som jag har - jag skulle vilja säga att det är tur att de har mig, annars vet jag inte hur det skulle gå för dem.

Gissa...

Gissa vad detta är?

.

Det är ju jag som är alldeles ensam på balkongen! Jag har fått tjata mig till det men nu förstår Husse och Matte äntligen att jag är vuxen nog att göra vissa saker själv.