Dags igen

Så i fredags var det dags igen, då stod min väska framme, redo för färd.

- Ska vi åka hem nu!, skrek jag och tog några extra skutt innan jag kissade på min låda - ja, det är lika bra att kissa innan man åker, jag hatar att kissa under vägen. Matte och husse stannar flera gånger under vägen och tjatar om att jag ska kissa men jag vägrar.

- Nej lilla gubben, du ska till farmor och farfar för matte och husse ska åka till Göteborg och titta på någon.

Ja, precis så sa de. Åka till Göteborg och titta på någon! Pyttsan! Kan väl lika gärna stanna hemma och titta på mig! Det är ju självklart att de skulle hitta på något jättekul som de tyckte att de inte kunde säga för att jag skulle bli avundsjuk. De skulle säkert åka iväg och leka i världens största klätterträd. Jag får aldrig följa med när de ska göra något kul. Åka och titta på någon...HA, något bättre får de allt komma med för att lura mig!





När jag var liten hatade jag att åka bil men jag har vant mig nu, iallafall när vi åker långt, för då svänger det inte så mycket.





Jag gillar inte att vi stannar hela tiden. Skönt med frisk luft men alltid en massa barn som skriker och stora hundar som kommer alldeles för nära bilen. Husse och matte försöker alltid få mig ut ur bilen och jag måste fråga:

- Är vi framme nu??? Här bor inte farmor och farfar! Vad gör vi här? Vi ska väl inte bo HÄÄR?

- Nej, vi ska inte bo här. Vi ska bara lufta oss lite. Ska du inte kissa lite nu? Kissa...kissa...kissa...kissa...kissa...kissa....tjata....tjata...tjaaaaaaaaataaaaaaaaaaaaaaaaaaa.....





Det är faktiskt rätt skönt att åka bil. Jag blir sömnig.





Mycket sömning. Sover nästan hela tiden.

Nästan.

Det var jätteroligt att hälsa på farmor och farfar igen. Vi satt på deras balkong och tittade ut över hustak och det var långt ner till marken. Otäckt men härligt spännande!

Efter ett tag blev jag så trött så trött och somnade och drömde om att jag, farmor och farfar följde med matte och husse och klättrade i träd. Det fanns enorma träd överallt och jag var bäst av alla på att klättra, jag klättrade så högt att jag kunde se hela världen.

När jag vaknade visste jag inte riktigt var jag var någonstans. Det var mörkt och farmor och farfar låg och sov och det var inte meninen att väcka dem men jag blev så orolig. Ställde mig vid dörren och skrek efter matte och husse. Farmor och farfar är snälla. De satt uppe med mig på natten och väntade. Men det dröjde ända till det varit ljust i många timmar tills matte och husse äntligen kom. Jag ville att vi alla skulle stanna kvar och bo där ett litet tag för det är så mycket där jag inte hunnit upptäcka, vi kunde upptäcka tillsammans.

Nu är jag, matte och husse tillbaka i den här trista lägenheten i storstan. Jag längtar hem men har lovat matte att försöka göra det bästa av situationen. Jag ska verkligen försöka. Blir inte lätt men, ja, jag ska försöka iallafall.


Min fina bror Kinesen är fortfarande till salu. Han ser nästan ut som jag, han är bara lite yngre och ljusare. Kolla in de snygga bilderna på honom på min mammas blogg. Länk till min mammas blogg är här: izzypizzy.blogg.se

Dags för mig att sova lite, blir så trött av allt som händer.