Hemsk händelse och en massa skryt

Hade besök av mormor och moster (egentligen mattes mamma och syster) förra veckan. Det var kul men stökigt. Det bästa var nog att jag fick lära känna moster lite mer, visa henne att jag inte är farlig.
När hon kom vägrade hon att klappa mig och höll sig flera meter ifrån mig. Vi har träffats förr men inte bott ihop som vi gjorde nu. Jag blev nyfiken på vem hon egentligen var och försökte närma mig på alla tänkbara sätt men hon blev bara ännu mera rädd.
Jag övergick till att bara studera henne när hon inte såg det - på natten. Tyvärr upptäckte hon mig på toaletten i nattmörkret - skrek till, sprang ut därifrån, slängde sig i sängen och drog täcket över sig precis som om hon sett ett spöke. Det var inte alls meningen att skrämmas, jag var så tyst och försiktig för att hon inte skulle upptäcka mig men... Efter några dagar slappnade hon av och vågade faktiskt klappa mig och när hon åkt hem till sig själv ringde hon och frågade om jag saknar henne. Jag saknar dem båda, vi hade rätt kul, det blev bara lite stökigt med så många i en så liten lägenhet.

Nu har det då hänt, jag har blivit kastrerad. Vill helst inte prata om det. Matte och husse har ju pratat om det länge och jag har inte brytt mig så mycket om det för jag visste inte vad det betydde. Nu vet jag tyvärr. Förstår inte hur husse och matte kunde göra så här mot mig. Veterinären sa tillochmed att det här med att jag kissar på andra ställen inte skulle bli bättre av kastrering men de svarade att det säkert ändå var det bästa för mig. Hur tänkte de där? Nu tror de att jag ändå blivit bättre för jag har bara kissat i min låda sen jag kom hem - de är såååå ute och cyklar, anledningen till att jag inte kissar på något annat ställe beror bara på hysterisk rädsla. Ja, jag är livrädd. Den här gången var det kastrering, vad blir det nästa gång!?

Jag var så trött när jag kom hem att jag föll ihop på mattes väska och sov och sov och sov.

och de senaste dagarna har det varit så varmt så jag har bara sovit

och sovit

Varning för skryt!!!!

När veterinären fick syn på mig sa hon:

- Nämen, oj, så fin han är! Han är ju ovanligt fin! Jag är uppväxt med siameser och han är ju JÄTTEFIN!

Men matte och husse tyckte ändå att jag skulle kastreras, de tänkte inte på att jag kanske ville ha en massa Sturebarn, nej, det tänkte de inte på. Kunde kanske frågat mig först!

Utseendemässigt ser jag ut nästan som vanligt.

Varning för ännu mera skryt!

Jag har fått en utmärkelse idag! Jag är jätteglad! Jag fick den av Lilla Eken som har en intressant och vacker blogg. Jag går ofta in och tittar för där är så fina bilder man lär sig något varje gång. Ibland lär man sig hur man gör något fint och/eller praktiskt och ibland lär man sig hur en viss blomma egentligen ser ut för man har inte riktigt tänkt på det förrän Lilla Eken visar det för en. Om du vill kolla in Lilla Ekens sida så är länken här: Lilla Eken

Utmärkelsen fungerar som ett kedjebrev. Man får utmärkelsen och sedan ska man själv ge den till minst sju stycken. Jag måste klura lite på det ett tag...

Tack än en gång Lilla Eken!