Alltid Stures fel

Det är inte lätt med relationer och att bo ihop. Jag älskar ju matte och husse men det är inte lätt att stå ut med dem alla gånger. De sköter sig ganska bra, de håller sig ju rena och så. Det jobbiga är att de inte förstår att jag faktiskt är vuxen nu, jag är ju över ett år. De ska hela tiden bestämma över mig, Sture hit och Sture dit och Sture gör det och aj, aj, aj, så får man inte lov att göra...

Jag vill att de ska förstå att jag kan bestämma över mig själv. Jag ska få göra precis vad jag själv vill. Det är så en relation ska se ut, jag litar på att du kan tänka och göra bra alldeles själv och du litar på mig, och frågar om hjälp när det behövs. Att lita på varandra. Det är jätteviktigt. Det ska inte spela någon roll vad man säger, den andra ska tro på en. Ja, precis så tycker jag att det ska vara. Och så är det säkert i alla andra hem men inte i det här hemmet. Här är det ingen som tror på mig.

Jag visade tillochmed matte vad som var fel.

- Titta matte, TITTA vad som hänt!

Då suckade hon bara och sa:

- Men Sture då, inte nu igen, gräset växer ju aldrig när du gör så här hela tiden!

Vaddå JAG? Jag har inte sagt att det var jag. Och det spelar liksom inte någon roll om det var jag eller inte. Jag sa aldrig att det var jag och då tycker jag inte att matte ska anta att det är jag som gjort det. Det hade väl lika väl kunnat vara husse som gjort det, ja även om han inte var hemma just då så kanske han HADE varit hemma i två minuter och vält ner gräset och sedan snabbt som ögat sprungit tillbaka till jobb. Visst kunde det vara så? Men inte för matte inte. Alltid Stures fel, skyll på lilla Sture, det var säkert Sture, alltid, ALLTID Stures fel!!!

Jag sprang tillochmed fram till fönstret och sa att den som gjort det kanske försvunnit den vägen men hon bara suckade.

Hon litar helt enkelt inte på mig.