Jobbigt men spännande

Visst var det jobbigt att helt plötsligt ha ett nytt hem och inte veta om man någonsin får se sina syskon eller sin mamma mer. Mest av allt saknade jag nog min förra matte, jag brukade följa henne vart hon än gick. Nu skulle jag lära mig att älska de nya människorna. Samtidigt var det spännande med allt det nya. Det fanns miljoner nya ställen att kolla upp och eftersom jag inte visste om min husse och matte kände till dem så visade jag dem allt jag hittade.

- Husse! Husse! HUSSE KOM, titta vad jag hittat! Man kan gå igenom det, prova!Snälla,prova då! Är du för tjock? Ok då, jag ska hitta ett annat ställe som du kan gå igenom. Titta här borta, här kan du nog krypa under! Matte, kolla den hääär, den var stor. Tror du man kan se ända till Paris om man klättrar upp på den?

En dag hittade jag ett superbra gömställe. Jag hörde länge hur de letade och kallade på mig men jag sa inte ett knyst, satt bara och fnissade för mig själv. Till slut hörde jag husses röst säga:

- Här kan han väl ändå inte vara...

Så drog han ut lådan i kommoden i badrummet och där satt jag. Det var jättefiffigt, jag klättrade upp på rören bakom kommoden och så hoppade jag ner i översta lådan.





Jag försökte gömma mig där igen men de kom ganska snabbt på var jag var. Det skulle vara kul att gömma sig där nu, när det har gått så lång tid och de har glömt bort det men tyvärr, jag har blivit för stor.


De är bra på att leka med mig. Jag gillar bollar och ihopskrynklade melittapåsar. Ett tag brukade vi leka med en liten råtta i snöre men varje gång jag trodde att jag dödat den så levde den plötsligt igen och det skrämmer mig .


















Husse och matte har köpt fler leksaksdjur i snöre men de är riktigt otäcka så när de tas fram springer jag och gömmer mig.



Jag fick en lurvig rattmuff av mormor för hon trodde att jag skulle tycka den var mysig att sova bredvid men den påminde mig om en jätteråtta så den brottade jag ner och bet ihjäl och den har inte börjat leva igen sådär hur som helst.